Om jag ändå var som Monica...

När man läser något i en bok så känns det så enkelt. Läser om Monica på Täppans förskola och hur hon arbetar med barnen och klockan. Åh så vill jag också jobba, tänker jag. Men hur gör man det på högstadiet men  50 minuter i veckan och ett centralt innehåll som är mer än väl tilltaget? Kanske ska jag skola om mig till förskolepedagog för att få bort "gissa vad jag tänker på" perspektivet från min undervisning eller känns det för drastiskt?

oj vad jag har lärt mig mycket

Nu har jag läst första kapitlet i boken Varför pedagogisk dokumentation av Hillevi Lenz Taguchi. Redan efter de tre första sidorna insåg jag att jag nog inte riktigt förstått innebörden av vad pedagogisk dokumentation är. Som tur är känner jag att detta är, trotts att jag inte förstått begreppet till fullo, något som jag ändå gör i praktiken. Jag arbetar ofta med att reflektera kring det vi gjort tillsammans med eleverna och försöker förändra mitt och eleverna arbete till följd av detta. Taguchi hävdar att utan reflektion som ger konsekvenser för det fortsatta arbetet är dokumentationen just bara dokumentation.

Taguchi belyser också det faktum att pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och att hur vi ställer oss till pedagogisk dokumentation visar hur vi ser på barns lärande och utveckling. Själv har jag sett pedagogisk dokumentation som ett arbetssätt snarare än ett förhållningssätt, så nu ska jag läsa vidare och fundera på vad det egentligen innebär.