Att förmedla vad man lärt sig

Innan jul kom min rektor till mig och undrade om jag kunde berätta lite för mina kollegor om vad jag lärt mig på min kurs i pedagogisk dokumentation. Vi ska ha en studiedag i februari och då tyckte han att de vore bra om jag kunde förmedla min nyvunna kunskap. Helst skulle jag ordna något konkret, kanske en workshop men det viktiga var att kollegorna får en insikt i pedagogisk dokumentation och hur vi skulle kunna använda oss av det på vår arbetsplats.

Inte ett helt enkelt uppdrag känner jag. Vilken ingång ska man ha? Lättast vore att lägga krutet på att visa olika verktyg man kan använda sig av vid dokumentationen men det tycker jag inte ger en bild av vad pedagogisk dokumentation är. Det svårast är nog att förmedla att den pedagogiska dokumentationen är ett verktyg för att se på den pedagogiska processen och att tillsammans med eleverna reflektera över vad vi gör och att vi sedan använder oss av det när vi planerar det fortsatta arbetet. Det är viktigt att förmedla till kollegorna att pedagogisk dokumentation inte ska ses som en extra arbetsuppgift som måste utföras utan att det är ett, av många sätt, att följa upp, utvärdera och förändra sitt arbetet. Att den pedagogisk dokumentationen handlar mycket om förhållningssätt mot eleverna, att deras tankar tas till vara. Det handlar om att fånga elevers intresse och spinna vidare på det. Genom dokumentationen kan man synliggöra sådant man inte annars ser i sitt arbete och på så sätt vidareutveckla sin undervisning. Men hur i all världen kokar jag ner detta till en workshop?

Tur att det är ett tag kvar till februari.

Podcast

Maries pod om pedagogisk dokumentation

Klassrumskultur

Boken Ledarskap i klassrummet av John Steinberg är en bok som alla lärare borde läsa. Det är en handbok för att få arbetsro och effektivt lärande. I ett avsnitt diskuteras klassrumskulturen . Steinberg skriver i sin bok att "En fungerande klassrumskultur (även i förskolan och fritidshemmet) präglas av artighet, koncentration på innehållet, ett positivt språkbruk och goda resultat." (s 35).

Det finns flera olika faktorer som tillsammans bidrar till ett gott arbetsklimat. Det handlar om förväntningar, rutiner,normer, konsekvenser, uppföljningar struktur och naturligtvis ledarskapet. Klassrumskulturen måste man som lärare arbeta med. Ett sätt att göra detta är att skriva ner detaljer om sitt eget klassrum. Mitt tillägg till Steinbergs idéer är att man gör detta tillsammans med eleverna och sedan använder den som pedagogisk dokumentation för att få alla delaktiga i att skapa en bra klassrumskultur.

Feltänk-Nytänk

Efter viss eftertanke inser jag att min tanke göra ett radioprogram om arbetslagets utvecklings som en pedagogisk dokumentation inte fungerar. Detta dels för att det känns för experimentellt och dels för att det känns krystat att knyta litteraturen till den uppgiften.  Jag har i stället bytt inriktning och ägnar mig åt en årskurs åttas tankar om sex- och samlevnads undervisningen. Då kan jag använda mig av litteratur på ett sätt som gör att böckerna tillför något i programmet.

Pedagogisk dokumentation i arbetslaget

I kursen jag går ingår det att göra en podcast som innehåller pedagogisk dokumentation man gjort med barn/pedagoger i vårt arbete. Jag funderar på om jag kan göra en pedagogisk dokumentation om hur vårt arbetslag arbetar. Eftersom jag är arbetsledare tycker jag att det är extra intressant. På skolan jag arbetar har vi haft en föreläsare som pratat med oss i arbetslaget och vi har haft diskussioner om , och med vad, hur vi ska arbeta. Jag tänker mig att jag intervjuar mina kollegor och sen använder underlaget för att utveckla arbetslaget. Undrar om det blir bra? Tror att jag ska testa. Jag har inte tänk att/om pedagogisk dokumentation kan användas för att förändra vuxnas arbetsprocesser. Kanske är jag helt fel ute men jag tror jag ger det ett försök.

Specialpedagogik

Idag frågade vår specialpedagog på Kvarnbyskolan mig Hur ser du på främjande respektive förebyggande insatser för att skapa förutsättningar för alla elevers delaktighet i lärande och gemenskap?

 När jag svarade på den frågan insåg jag att mycket av hur jag tänker runt delaktighet och gemenskap kan länkas till pedagogisk dokumentation. Att ta vara på elevernas tankar är ju, i allra högsta grad, att öka deras delaktighet. Jag märket också att mina tankar om att skapa delaktighet hade väldigt mycket med utvärdering av undervisningen att göra. Låter man elever utvärdera och tar till vara på deras tankar får man dem att bli involverade och de känner sig delaktiga. Låter man eleverna göra utvärderingar utan att förändra något i sin undervisning eller på annat sätt ta till vara på resultatet så får man i stället motsatt effekt, elever som inte känner att deras åsikt har något värde.

Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?

När jag började denna kurs var min förståelse för begreppet pedagogisk dokumentation mycket litet. Anledningen till att jag över huvud taget började läsa på denna kurs var att jag hört från kollegor att den skulle förändra min bild på vad det innebär att dokumentera sina lektioner och elevernas kunskaper. För att vara helt ärlig så hade jag nog mest i tanken att jag skulle lära mig om dokumentation och att få ordning bland mina hundratals olika anteckningar, formulär och postitlappar där jag försöker skriva ner olika anteckningar om vad som pågår under lektionerna, elevernas utveckling, egna förändringsförslag, saker som jag borde kolla upp och allt annat jag behöver komma ihåg.

Ganska snabbt blev jag varse om att kursen inte verkar vara inriktad på att skapa struktur kring mitt eget material utan att pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt där jag tillsammans med eleverna reflekterar över vad vi gjort och att detta i sin tur får konsekvenser för vårt fortsatta arbete (Lenz Taguchi, 2013). Det jag hade tänkt mig att kursen skulle innehålla var kanske mest dokumentation utan den pedagogiska aspekten. Men när jag funderar vidare undrar jag om det ändå inte är så att min dokumentation kan vara pedagogisk. Jag använder ju min dokumentation just för att försöka förstå och utveckla min egen undervisning. Då borde ju det som jag kallar dokumentation egentligen vara pedagogisk dokumentation utan att jag vet det.

Hillevi Lenz Taguchi skriver att den pedagogiska dokumentationen har som syfte att förstå, förbättra och utveckla det vi redan gör i sammarbete med barnen. (Lenz Taguchi, 2013). Här har jag nog min svaghet. Jag gör dokumentationer av mitt arbete och jag utvärderar och reflekterar naturligtvis över vad jag gör och hur detta tas emot av eleverna. Jag förändrar och anpassar ständigt min undervisning utifrån den input jag får av elever. Naturligtvis har jag även utvärderingar med eleverna, både kunskapsmässigt och utifrån ett med praktiskt perspektiv. Men just när det gäller att tillsammans med eleverna reflektera över lärandet i direkt anslutning till vad de lärt sig har jag mer att arbeta med. Att ihop med eleverna blicka bakåt och framåt i lärprocessen är något som kräver eftertanke från mig som lärare men också från eleverna.

Den pedagogiska dokumentationen som förhållningssätt i skolan är något som är svårt att argumentera emot men jag ser också många svårigheter med den. I boken Varför pedagogisk dokumentation (Lenz Taguchi, 2013) kan man läsa om hur pedagoger använt sig av pedagogisk dokumentation men missat en väsentlig del, nämligen att använda verktyget som ett sätt att göra barnen delaktiga i sitt lärande. Svårigheten i detta är att dokumentationen då ska användas för att låta lärandet ta nya vägar, men som lärare känner jag mig ofta begränsad av skolans styrdokument.

Som exempel på vad jag menar i stycket ovan kan jag ta kursplanen i teknik. Det centrala innehållet i teknik, åk7-9, innehåller 16 punkter (Skolverket, 2011). Dessa 16 punketer ska jag som lärare gå igenom med mina elever under två års tid med 50 minuters undervisningstid per vecka. Redan i dagsläget har jag svårt att hinna med. Skulle jag använda mig av pedagogisk dokumentation och tillsammans med eleverna låta de styra lärande är jag rädd att jag inte hinner med at behandla det centrala innehållet och därmed misslyckas i mitt uppdrag som lärare. Jag tror att de flesta lärare idag känner en stress över att tiden inte räcker till i deras ämne. Lösningen ligger nog i att använda den pedagogiska dokumentationen som ett förhållningssätt till lärande och elever snarare än ett absolut arbetssätt.

Som jag redan nämnt handlar pedagogisk dokumentation mer om ett förhållningssätt än en metod. Den pedagogiska dokumentationen ska ligga till grund för hur man för undervisningen framåt med hjälp av elevernas frågor och diskussioner. För att kunna göra detta måste man dokumentera det som händer och här har man ju en uppsjö av redskap att använda. Inget säger att en penna och papper ger sämre pedagogisk dokumentation än användandet än iPads eller andra IT-verktyg.

Det är läraren som är ansvarig för att dokumentationen blir pedagogisk. Detta kan kännas som ett svårt uppdrag vilket det också är. Hur ska man hinna? är en vanlig fråga inom skolan. Man kommer aldrig hinna att dokumentera alla tankar och diskussioner eleverna har, så är det bara. Precis som när det gäller allt annat måste man sålla. Det räcker att skriva upp några punkter så att man till nästa lektion har ett spår att spinna vidare på. Man behöver inte heller dokumentara hela tiden utan som skolverket säger ” I relation till de mål man har så gäller det att hitta någonting som barnen hakar i, där det liksom brinner till. ” (Skolverket, 2014). Det är här som vinsten i den pedagogiska dokumentationen finns. Att hitta det som fångar elevernas intresse och att spinna vidare på detta. Den pedagogiska dokumentationen används ju också som utvärderingsverktyg för den egna undervisningen. Att tita tillbaka på sin undervisning och reflektera över den är ett viktigt steg för att bli en bättre lärare.

I Skolverkets allmänna råd med kommentarer för systematiskt kvalitetsarbete- för skolväsendet (skolverket, 2012) kan man läsa om vikten att följa upp undervisningsprocessen och reflektera över vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra i undervisningen. Den pedagogiska dokumentationen ger ett bra underlag för det systematiska kvalitetsarbetet och kan användas både som underlag för den egna lektionen men också i arbetslaget.

Som Hillevi Lenz Taguchi skriver är det viktigt att göra barnen delaktiga i sitt eget lärande (Lenz Taguchi, 2013). Detta är ju också en stor del av vår nuvarande läroplan för grundskolan (Skolverket, 2011). Den pedagogiska dokumentationen ökar i allra högsta grad elevers möjligheter att vara en del av sitt eget lärande. När vi arbetar på ett sätt där vi som pedagoger lyssnar in elevens funderingar och bär med oss detta när vi bygger vidare på vår undervisning hjälper vi eleven att känna sig delaktiga. När eleven märker att deras tankar och idéer uppmärksammas känner de sig centrala i undervisningen. De känner att deras egna tankar och funderingar är viktiga för läraren. Eleverna känner att de på detta sätt får vara med och planera undervisningen och blir då mer benägna att vara verkligt aktiva i den. Detta är en stor skillnad gentemot om undervisningen endast planeras av den vuxna pedagogen och där eleverna förväntas följa hanns eller hennes tankar. I sådan undervisning får eleven inte någon egentlig uppföljning baserad på hanns eller hennes egna frågor. (Lenz Taguchi, 2013).

I sin bok Varför pedagogisk dokumentation? ger Hillevi Lenz Taguchi sin syn på skillnaden mellan konstruktivistiskt och konstruktionistiskt synsätt där det konstruktionistiska synsättet beskrivs som ett synsätt där barnet ses som en medkonstruktör av kultur och kunskap medan i det konstruktivistiska synsättet ses omvärden som en fast och fixerad verklighet som upplevs olika av olika individer. Lenz Taguchi menar att det konstruktionistiska synsättet ger en förhållning till kunskap där barnet skapar egna teorier om verkligheten och där barnets tankar tas till vara för att utveckla vetenskapligt tänkande och kreativitet. I detta förhållningssätt är läraren öppen för att barnens egenhändigt konstruerade begrepp är viktiga och meningsfulla.

Som jag redan skrivit är tid ofta en hämmande punkt i undervisningen, i alla fall då eleverna når de högre årskurserna i grundskolan. Skolverket är tydligt med vilket innehåll de olika ämnena ska innehålla och lärarna blir tvungna att hålla ett pressat schema för att hinna med det centrala innehållet. Jag ser det nästan omöjligt att som lärare ha någon annan kunskapssyn än det konstruktivistisk på dessa stadier. 

”Den konstruktivistiska pedagogen har ett bestämt kunskapsmål i sikte när hen sätter igång lärandeprojekt med barnen och dokumenterar de individuella barnens tankekonstruktioner för att veta vad de befinner sig, för att därefter kunna fatta beslut om hur hen behöver utmana dem vidare i relation till deras kunskapsnivå” (Lenz Taguchi s.95, 2013).

 Är inte detta vad skolverket säger att vi pedagoger ska göra? Hur får man ihop denna kunskapssyn med den kunskapssyn som präglar pedagogisk dokumentation d.v.s. att kommunikationen mellan lärare och elever samt att elevernas tankar ska tas till vara? Som jag tolkar det kan man få den konstruktionistiska kunskapssynen att mynna ut i en konstruktivistisk metod. Elevernas egna tankar kan först vara centrala och deras egen nyfikenhet kan hjälpa dem att skapa idéer och tankar men dessa bör sedan leda till en mer vedertagen vetenskaplig teori. En sort kombination av de två synssätten.

Då jag undervisar i NO ämnena kan jag dra paralleller till min egen undervisning. För några veckor sedan skulle vi lära oss mer om bakterier genom att utföra en laboration. Eleverna fick själva skapa hypoteser om var de hittar bakterier och hur dessa skulle kunna synliggöras. Lektionen innan hade ett flertal elever pratat om att de vill se bakterier och att det inte gick för de är för små, detta fångade jag upp och bestämde mg för att arbeta vidare med. När det gäller att laborera i No ska eleverna själva lära sig att utveckla sin tankeförmåga genom att skapa egna hypoteser och sedan själva planera och genomföra sina undersökningar. Här är det elevens förmåga att skapa egna idéer och tankar som är viktiga, inte att eleven kommer fram till ett visst svar. Det konstrutioniska synsättet på kunskap lyser igenom. Som en konstrast till detta är annars min undervisning klart präglad av det konstruktivistiska synsättet med tydliga mål för undervisningen och ett tydligt syfte med lektionen. I det här fallet var målet att eleverna skulle arbeta med förmågan att utveckla egna frågeställningar samt att lära sig disskutera bakteriers inverkan på vår hälsa. Jag tycker att jag i min undervisning försöker ha en kommunikation med eleverna och tar till vara deras tankar men detta är också ett område som jag under denna kurs blivit medveten om, och ivrig att förbättra.

Att arbeta med pedagogisk dokumentation ställer stora krav på pedagogen. Det är inte att sitta passivt vid sidan om. Det handlar om att lyssna och reflektera men utan att styra. Att som lärare ta en passiv roll kan känns obekvämt med leder förhoppningsvis till att eleverna tar en mer aktiv roll i undervisningen. Som pedagog handlar det om att anta en aktiv passivitet där man kommunicerar med barnet utan att styra det. Pedagogen har två roller. Både den personen som för en dialog men eleverna med också den personen som reflekterar tillsammans med gruppen eller den enskilda individen (Lenz Taguchi, 2013)

För att kunna arbeta med pedagogisk dokumentation är det viktigt organisera runt detta. Pedagogisk dokumentation kräver både förberedelser och efterarbete. Det krävs att miljön struktureras så att elever får de möjligheter de behöver för att kunna utveckla egna tankar. Även gruppindelningen är viktig för att elevernas tankearbete ska främjas.

I skolan lyfts elevernas delaktighet i sin egen undervisning som en stor punkt. Vi tror att genom att eleverna tar en aktiv del i planeringsarbetet och blir tillfrågade om sin undervisning tar de en mer aktiv del i själva lärandesituationen. Kommunikationen med eleverna är alltså en genomgående tråd i den svenska skolans tanke om hur vi ska få eleverna att lyckas utveckla sitt lärande. Den pedagogiska dokumentationen kan med all säkerhet vara en hjälp oss pedagoger att nå dessa mål.

Lenz Taguchi, H. (2013). Varför pedagogisk dokumentation. Malmö:Gleerup

Skolverket. (2011). Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket

Skolverket. (2012) Systematiskt kvalitetsarbete- för skolväsendet. Stockholm: Skolverket

Skolverket. (2014). Mer om pedagogik dokumentation.  Hämtad 2014-10-04, från http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/forskola/stod-i-arbetet/pedagogisk-dokumentation